Stockholms SS – Västerås SK, 2021-12-04

Lördagen 4/12 var det elitseriepremiär för förstalaget borta mot Stockholms SS.

Fyra spelare strålade samman på tågstationen i Västerås en dryg kvart innan planerad avfärd. En av spelarna har då upptäckt att den tilltänkta avgången är slutsåld, liksom avgången efter. Kul med så många vuvuzelabärande supportrar på väg mot Schacksalongerna, men tråkigt med fullbokade tåg. Efter noga övervägande bestämde sig spelaren för att ta taxi istället för att chansa på att på nåder få åka med tåget utan giltig biljett. Med taxi kommer man kvickt till spellokalen och stryktipskupongerna hann med marginal lämnas in innan schackmatchen startade.

I laguppställningen saknades några spelare, vilket det även gjorde för Stockholms SS.

Bord 1: Pontus Sjödahl – Martin Lokander
Det såg ut att vara ett ganska jämnt parti länge, men där Pontus sannolikt hade en liten fördel och väldigt begränsad förlustfara vid fortsatt spel. Damerna byttes ganska tidigt och Pontus hade viss press på damflygeln. Undertecknad missade slutskedet på partiet, men det blev en av få ljusglimtar. 1-0.

Bord 2: Jonathan Westerberg – Ralf Åkesson
Partiet såg ut att vara i jämvikt, men eventuellt så hade Jonathan något lättare spel. Upplösningen missades på grund av egen tidsnöd. Westerberg gick segrande ur bataljen. 1-0

Bord 3: Ludvig Carlsson – Lars Oskar Hauge
En lite udda variant av Holländskt uppkom som åtminstone inte jag hade sett tidigare. Kanske hade inte heller svartspelaren gjort det, för det spenderades ganska mycket tid tidigt i partiet. För ett otränat öga som mitt såg det ut som att Ludvig hade intressanta angreppsmöjligheter och som att svart sannolikt behövde hålla tungan rätt i mun i tänkbara taktiska förvecklingar.

Det blev matchens klart längsta parti. Måhända var Hauge inspirerad av sin landsmans bravad från kvällen innan, trots att Lars Oskar hade ett flyg att passa.

Det mynnade ut i ett spännande och lite rörigt slutspel med T+T+S och lika antal bönder var. Ludvig drog till slut det längsta strået och förde med säker hand hem partiet när han väl fick en fördel. Får hoppas att chauffören hade en tung högerfot, då flygavgången var ca 1h efter avslut. 1-0

Bord 4: Christopher Lissäng – Eric Vaarala
Det såg ut som att vit fick en ganska bekväm ställning i en variant av stenmursförsvaret. I något läge fanns det förmodligen bättre försök för vit att försöka fortsätta pressa, men så som partiet blev så var remi ett logiskt resultat vilket också blev fallet. ½-½

Bord 5: André Nilsson – Carl Cederstam
I vad som såg ut som en ganska lugn variant av KIA hittade Cederstam ett lovande pjäsoffer. Efter förvecklingar så uppstod en ställning där svart ledde med två kvalitéer mot bonde. Svårt att försvara, och trots tappert kämpande gick det inte att hålla. 0-1

Bord 6: Joar Ölund – Erik Norberg
Vit fick det enklare spelet och en liten men ihållande fördel.  Jag spenderade onödigt mycket tid  i skeden där det sannolikt inte hade behövts, och satte mig i en jobbig sits med avsevärt sämre tid och en halvtrång ställning. Efter att ha gjort stora misstag i tidsnöden så inkasserade Joar en stabil vinst. 1-0

Bord 7: Anders Eriksson – Eric Thörn
Spännande och lite obalanserat parti där Anders fick två torn mot dam. Det var svårt att bedöma vem som stod bäst, men slutställningen var lite rolig. Den som är vid draget gör matt i ett drag. Tyvärr var det Thörn som var vid draget, och han hittade den bästa fortsättningen. 0-1

Bord 8: Nils-Gustaf Renman – Johan Kretz
Majoriteten av partiet såg ut att vara jämnt. Det var först i slutspelet med varsin dam+två lätta som det började hända saker. I något skede spelades nog något inexakt drag med bönderna runt kungen för svart, och ställningen rasade kort därefter ihop trots materiell balans. 1-0

Kul att vara igång med seriespel igen, men det hade gärna kunnat bli en bättre inledning. Förlustsiffrorna skrev till 5½-2½, vilket nog var ett ganska rättvist resultat.

 

Bortamatch 29/2, SK Rockaden II vs Västerås SK II

Igår spelade andralaget borta mot SK Rockaden II. Samtidigt och i samma lokal spelade förstalaget mot Rockadens dito. Andralagets match fick en omvänd och trevligare utgång.

Bord 1: Love Janse – Felix Tuomainen, ½-½

Spelöppning blev skandinaviskt och känslan var att det var jämnt och balanserat större delen av partiet. Love lyckades mot slutet av mittspelet få något som liknade ett initiativ och möjligen fördel, men Felix försvarade sig bra och det efterföljande slutspelet ebbade ut i remi.

Bord 2: Robert Bator – Mikael Jonsson 1-0

Efter de inledande två dragen såg ut som att det skulle kunna bli någon form av benoni eller volgagambit i förhand. När ytterligare 8-10 drag förflutit så är det redan rejält stökigt på brädet med ömsesidiga svagheter och attackmöjligheter. Utan att ha gjort någon efterforskning så chansar jag på att det kan ha varit första gången ställningen uppkommit. Partiet fortsatte på samma tema och blev än mer komplicerat ju längre det gick. Att tidsnöd uppstår i sådana lägen är inte helt oväntat, och Jonsson förlorade på tid i en förmodligen förlorad ställning. Han hade dock chanser att få fördel tidigare i den svartvitrutiga röran.

Bord 3: Ludvig Carlsson – Dan Eriksson 1-0

Ludvig spelade ett säkert parti och förvältade sin fördel från öppning- och mittspel med bravur. En bonde erövrades och med stabil hand förvandlades merbonden till ett segervapen.

Bord 4: Vladan Nikolic – Anders Eriksson ½-½

Andralagets längsta parti där Anders behövde klara remi för att säkra matchseger. I ett slutspel som såg ut att vara någonstans på gränsen mellan remi och vinst för Anders valdes klokt de säkraste dragen för att riskminimera. Trots pjäs under var Vladans kung så pass aktiv i slutspelet att det förmodligen var teoretisk remi hela vägen.

Bord 5: Andreas Carlsson – Jonas Sandbom ½-½

Intrycket var att Jonas hade fått till en potentiellt jobbig garderad springare på e4, men den lyckades Andreas byta bort. I det efterföljande slutspelet med lika material, D+T+T och bönder, så var remi det logiska utfallet, vilket också blev resultatet.

Bord 6: David Narva – Johan Kretz 0-1

Ett spännande parti där svart blev aktiv både på h-linjen och i centrum, men kanske med en positionellt något sämre ställning. Det hängde svarta bönder lite här och där i olika lägen, men jag tror att de i princip alltid var förgiftade och svarts aktivitet triumferade efter att en av bönderna slagits med schack. Efter bonderovet så led vit av oparerbara hot och partiet var slut kort därefter.

Bord 7: Jonas Granath – Zoran Todorovic 0-1

Jonas spelade som vanligt aktiv intressant schack och sade efter partiet att han förmodligen hade kunnat få en fördel vid något läge. En bonde offrades tidigt för aktivitet och utvecklingsförsprång och det såg ut som att bra press hade upprättats. Eventuellt så fanns det förstärkningar som inte tillåtit motståndarens konsolidering, men när så fick ske blev det tydligt att svårt hade klarat anstormningen och stod bättre. Det mynnade ut i ett slutspel med ett materiellt underläge, vilket inte gick att hålla.

Bord 8: Mehrdad Jafarzadeh – Filip Björkman 0-1

Jag såg inte dragföljden i detalj, men det såg ut som en antagen damgambit där Filip höll i sin merbonde i princip partiet igenom. I något läge så gjorde vit ett pjäsoffer som doftade ett uns desperation, men som hade kunnat skapa attackmöjligheter och oreda i praktisk schack. Filip höll tungan rätt i mun och förde med säker hand partiet till vinst.

 

Det blev matchseger med minst möjliga marginal. Säsongens första, och väldigt välbehövligt för andralaget. Nu finns det åtminstone teoretiska möjligheter att klara sig kvar i superettan, även om det fortfarande ser fortsatt svettigt ut.

Andralagets bortamatch mot Kungstornet

Som klara underdogs ratingmässigt behöver man ibland ta till drastiska åtgärder för att rubba balansen. Ett noggrant planerat strömavbrott på röda linjen mellan T-Centralen och Hornstull gjorde att några av spelarna hade en perfekt ursäkt att ramla in i lokalen efter utsatt starttid. Två spelare färdades med en halvsuspekt taxi, medan en tredje var betydligt kyligare och helt sonika väntade in att strömavbrottet skulle lösas. Med sex friska minuter till godo, för att undvika förlust, äntrades lokalen.

 

Bord 1:

Anders Eriksson spelade som vit mot Patrik Lyrberg. Patriks h-bonde fick turbofart i öppningen, vilket ledde till en obalanserad och farlig ställning. Trots tappert försvarande bröt angreppet ut med full kraft, och Anders dukade under.

Bord 2:

Undertecknad spelade svart mot Oskar Von Bahr. Partiet kändes balanserat under öppningsfasen. I mittspelet fick vi varsin fribonde, och det kändes som ömsesidiga chanser där jag lyckades hålla tungan rätt i mun i komplikationerna som uppstod. Min potentiellt svaga fribonde på b-linjen transformerades istället till ett farligt vinstvapen, och kort efter tidskontrollen var segern i hamn.

Bord 3:

Love Janse spelade vit mot Anders Bäcklund i en KIA-liknande öppning. Det blev en dynamisk ställning med lång rockad för båda spelarna. Huruvida det någonstans fanns fördel för någon låter jag vara osagt, men det mynnade ut i remi.

Bord 4:

Mikael Jonsson spelade svart mot Fredrik Andersson i ett parti som såg jämnt ut, utan några vilda utsvävningar från endera spelare. Delad poäng kändes både rättvist och sannolikt ju längre partiet förflöt, och det blev mycket riktigt varsin halva.

Bord 5:

Andreas Backman spelade vit mot Mårten Aronsson i en öppning som motståndaren själv spelar som vit. Något gick aningen snett i öppningsfasen för Backman, vars kung relativt tidigt befann sig på g3. Med ett materiellt underläge och en skakig kung så var det sannolika resultatet förlust. Partiet pågick länge, och Mårten hade fortfarande klar fördel när han säkrade matchsegern för Kungstornet genom dragupprepning vid ställningen 4-2.

Bord 6:

Johan Kretz spelade svart mot Torbjörn Glimbrant. Johan spelade stabilt och lyckades växa sin fördel ju längre partiet gick. Precis när vi Västeråsare (inkl. Johan) trodde att en helpoäng skulle bärgas blev vi påminda om att alla tornslutspel är remi, vilket alltså blev resultatet. Det blev dagens längsta parti, och förlustsiffrorna skrevs i och med det till 5-3.

Bord 7:

Jonas Granath spelade vit mot Johan Henriksson och lyckades tillskansa sig vad som såg ut som en spännande fördel i öppningsfasen. Motståndaren försvarade sig dock med bravur, och efter avvecklingar så var det plötsligt svart som hade fördel. Partiet mynnade ut i ett bondeslutspel som inte gick att försvara för Jonas.

Bord 8:

Filip Björkman spelade svart mot Anders Larsson. Kungstornetspelaren vann en bonde i öppningsfasen och behöll därefter sin fördel fram hela vägen till seger.

 

Trots förlust med 5-3 så får det anses vara en godkänd match för andralaget. Det fanns mersmak i partiet Granath-Henriksson, och sannolikt bör det i flera lägen ha funnits vinst för Kretz. Å andra sidan kan man nog påstå att det var snudd på mirakulöst att Backman fick remi. Rättvis seger för Kungstornet, men vi bjöd åtminstone upp till kamp.