Johan Norberg

feb 022020
 

Förstalaget hade bortamatch mot Stockholms SS på Schacksalongerna. Vad passar bättre inför en sådan drabbning än vegankost på något hippt ställe på söder? Efter att två kloner (DNA-mässigt åtminstone) klarat av detta var det bara schack det hungrades efter – slumpmässig sammanstrålning med Peter utanför lokalen i god tid, beroende på perspektiv.

Väl inne märkte vi att vi redan var sex spelare på plats, fullt tillräckligt för att vinna matchen – i teorin åtminstone. Strax därefter äntrade våra två stormästare lokalen, komplett laguppställning och dessutom en stark sådan. Även Stockholms SS mönstrade en stark uppställning och var klara rankingfavoriter.

Då undertecknad pga av ringrostighet numer har en benägenhet att få lite ont om tid får nedan försök till sammanfattning av matchen tas med ett gäng rejäla skopor salt;

Bord 1

Pontus spelade vit mot den unge Lars Oskar Hauge. Holländskt med en, för mig, lite ovanlig uppställning. Från sidan såg det ut som Pontus stod marginellt bättre genom partiet, fram tills att det plötsligt var slut. Pga ovan nämnda egna tidsbrist missades upplösningen.

0-1

Bord 2

Normunds fick med svart ta sig an den otroligt starke IM:en Jonathan Westerberg. Balans rådde partiet igenom, färre och färre pjäser lyckades klamra sig fast på brädet och reminävarna kändes närmare och närmare att skakas. Möjligen fick Normunds ett litet initiativ när det enbart återstod varsin springare och bönder – hur som haver inget som räckte till vinst. ½-½

Bord 3

Milton fick vit mot alltid lika öppningsförberedda Martin Lokander. Det såg från sidan ut som en öppningsduell av guds nåde, där Milton fick en bekväm ställning. När krutröken sedan lagt sig hade han en temporär extrabonde i ett tornslutspel. Troligen är slutspelet remi i många lägen, men Milton pressade hårt och kunde slutligen triumfera.

1-0

Bord 4

Peter fick med de svarta gubbarna tampas mot talangfulle Jung Min Seo. Efter en öppning som såg ut att sluta i hyfsad balans hamnade Peter lite trångt i mittspelet och nödgades/valde att ge en pjäs för två bönder, aktivitet och motspel. Efter att motspelet ebbat ut återstod endast bönderna och en förlorad ställning. Ljusglimten i partiet var när Jung försökte rockera efter att kungen flyttats – domaringripande och publikvrål från läktarna.

0-1

Bord 5

Nästa GM in i startuppställningen är Ralf Åkesson, som informerade mig om att han aldrig någonsin suttit så långt ner förut. Ralf fick inleda partiet mot Carl Cederstam Barsk, efter öppningsfasen var avklarad hade båda spelarna sina ess i ärmen, även om jag tror/tycker Ralf stod bättre, med säkrare kung som största trumfkort. Efter en del manövrerande och hårda vinstförsök gjorde Ralf ett misstag som kostade en pjäs, för någon bonde och otillräckligt motspel. Ralf kämpade dock vidare tappert – och tur är väl det, partiet slöt fredsfördrag genom dragupprepning strax efter tidsnöden, då fanns inte några vinstförsök kvar för svart.

½-½

Bord 6

Jag själv fick manövrera de svarta pjäserna mot Can Ertan. En ganska okonventionell öppning gav honom en klar fördel, i anammande tidsnöd begick jag ett antal misstag och hade han bara hittat Txa7! i ett läge hade det varit godnatt. Istället fick jag kämpa på med bonde under, men inte så länge då han valde att ge tillbaka den. Ställningen efter materialkvitteringen var klart gynnsam för mig och jag inkasserade senare en pjäs för en bonde. Någonstans måste det funnits en seger för de goda, men Can spelade aktivt och hittade tillräckligt med motstpel för att hålla remi. Skulle kunna ses som ett rättvist resultat.

½-½

Bord 7

Min spegelbild (nåja, inte längre) fick föra den vita brigaden framåt mot Deniz Arman. Efter vad som såg ut som ett litet initiativ i öppningsskedet tog istället Deniz över taktpinnen i halvtid. Erik fick försvara en något sämre ställning där det gällde att hålla tungan i rätt mun. För att slippa lida trixade Erik fram ett tornoffer som ledde till remischackar. Bra för båda!

½-½

Bord 8

Baldur fick som svart i kungsindiskt möta den rutinerade Nils-Gustaf Renman. Baldurs vanliga motspel med f5 i rätt läge bromsades ganska länge, men istället skapades motspel på andra håll. Vit lyckades kväsa några av svarts pjäser, men till ett pris – e-linjen och g7-löparen blev hyfsat monstruösa och uppvägde med råge för några passiva pjäser i hörnet. För ett betraktaröga såg det ut som svart hade det bekvämare spelet. Hur det mynnade ut i remi står för mig döljt i dunkel, men ett mer än godkänt resultat.

½-½

Ovan ger totalt förlust med 4½-3½, fan då. Speciellt retfullt då jag själv spelade sista partiet i matchen och pressade för seger. Nåja, ny match nu på söndagen där vi utvilade kommer få ta oss an Wasa SK. De spelade för övrigt i samma lokal och hade sin stjärnspäckade laguppställning till trots ingen lycka mot Farsta.