Uppsala Young Champions 2020

23-28 oktober spelades Uppsala Young Champions i Upp… Upplands Väsby, vad gör man inte för att försöka lura det förhatliga viruset?! FHM och regeringen hade en kort tid innan turneringsstart gått ut med restriktioner gällande just Uppsala, med kort varsel lyckades arrangörerna skaka fram en ny spelort/-plats. Föredömligt. Nog om det, nu till det schackliga.

Uppsala Young Champions har blivit en årligen återkommande turnering, som lyckas attrahera elitjuniorer från Europas alla hörn. Detta är såklart roligt i sig, men anledningen att uppmärksamma detta lite extra är att Västerås SK var välrepresenterade i det starka startfältet. Både Milton Pantzar och Ludvig Carlsson hade vässat sina schackpennor inför den rätt intensiva tävlingen, med inte mindre än tre stycken dubbelronder.

Milton stod för en enastående prestation som nästan, nästan, räckte hela vägen till segerbuckla och en fetare prischeck. Han ledde länge turneringen i ensam majestät, 6/7(!) inför sista dagen. Slutlottningen blev tuff, inledningsvis JungMin Seo med svart. Öppningen klarades av utan komplikationer, istället var det runt drag 20 som JMS fick ett initiativ som han sedan förvaltade väl hela vägen in i mål. Målsnöret var därmed framflyttat en bra bit, samtidigt som Milton blivit förbisprungen av Nederländske Siem Van Dael. Inför slutronden behövdes för minst delad seger alltså en vinst, samtidigt som Siem inte fick vinna. Lottningen blev även denna gång rätt så ickeoptimal – svart (igen) mot turneringens högst rankade spelare, österrikiske Felix Blohberger. Milton spelade kreativt med ett tidigt 10. … h5, ställningen behölls dock balanserad, även om vit blev tvungen att hålla tungan i rätt mun. I drag 22 uppkom en vinstställning från ingenstans, där det gällde att hitta ett vrålstarkt Td7 följt av Ted8 med dubblering riktade mot en bunden springare –> pjäsvinst. Även om det finns viss logik i draget är det rätt svårfunnet, såpass att även den eminente kommentatorn Nils Grandelius missade detta drag. Efter denna miss fanns i praktiken inga vinstchanser kvar, alla pjäser snabbade sig ned i lådan för att förbereda för skakande av reminäve. Övriga resultat gick precis så bra som önskat, remi räckte till andraplats, med inte mindre än tre stycken spelare på samma poäng och sämre särskilning. Milton var därmed bästa svensk. (6½/9)

För Ludvigs del var det inte den bästa turneringen i pojkaminne, men det fanns klara ljusglimtar även här. Vitspelet såg ut att fungera fint, med 3½/5 mot respektabelt mostånd. Ludvig slutade på 4½/9 och placerade sig i mitten av fältet ungefär. Noterade att Ludvig föredömligt hjärngympade under pågående turnering med lite härlig ultra-bullet. Vad ska man annars göra med kvällarna och sovmorgnarna?

Resultat: https://resultat.schack.se/ShowTournamentServlet?id=7867

Partier för genomspelning: https://chess24.com/en/watch/live-tournaments/uppsala-youth-champions-2020

 

Nämnas bör även att segraren hade effektiva segervapen med vit genom 1. h3, 1. h4, 1. a3, och 1. a4, där kan man lära! Kudos till arrangören för bra livesändningar, som Fiona Steil-Antoni höll i tillsammans med prominenta svenska gäster.

Förstalagets matcher i Elitserien i Växjö 16-18 oktober

Som Andreas redan redogjort för ett par inlägg längre ned så var det en rätt konstig uppladdning inför detta sammandrag. Det var en hel del jobb med att försöka få ihop slagkraftiga lag, som skulle försöka kämpa kvar båda Västerås topplag. Detta mitt i en brinnande pandemi, med oroväckande utveckling tiden närmast sammandraget. Väl på plats i Växjö skingrades några av de farhågor som funnits i Västerås-lägret, arrangemanget var på alla vis Corona-säkrade, så långt det gick. Det var mycket bred marginal mellan alla bräden och som mest två matcher spelade i samma lokal. Tillgång till handsprit var god. Lite ovant var det ändå att inte få gå runt och titta på övriga matcher, samt vid färdigspelat parti var man inte längre välkommen i lokalen (förutom lagledare).

Nåja, nu till det som verkligen betyder något – schacket.
I fredagens rond väntade Eksjö SK, som är kända för att ibland kunna samla ett fantastiskt starkt lag, medan de andra gånger är kraftigt reservbetonade. Denna gång hade lagledningen fått ihop ett starkt lag, men Västerås var ändå (knappa) rankingfavoriter.

Tidigt i matchen fick Milton en pjäs mer eller mindre till skänks av en oförsiktig Axel Ornstein, partiet fortgick rätt så länge, men vinsten var aldrig hotad. Ralf och Normunds spelade remi mot sina GM-kollegor Gdanski och Heberla.

Pontus hade ett övertygande övertag och sannolikt vinstspel mot Mladen Gajic, vid ett tillfälle gjordes dock ett allvarligt felsteg vilket helt vände på steken. Mladen blev senare tvungen att försöka vinna K+D vs K+T, vilket han klarade.

Min DNA-klon pressade med vit mot Per Vernersson och lyckades bryta igenom på kungsflygeln. Detta resulterade senare i ytterligare en ovanlig vinstföring, mattsättning med S+L – Erik klarade detta galant.

Själv blev jag tidigt pressad och dukade till slut under i ett bondeslutspel.

Ludvig hamnade i materiellt underläge med olikfärgade löpare, dessutom med dubbla dubbelbönder. Med tungan korrekt hållen i rätt mun var remin dock aldrig i fara, faktum är att Ludvig nekade remi i ett läge där det endast var moståndaren (om någon) som kunde spela på vinst.

Baldur fick igång bra pjässpel i en kungsindisk variant, hur det blev remi missades av undertecknad – men det såg ut som utjämnat, kanske med mersmak, det senaste jag såg.

Resultat: 4-4

Efter en fredagskväll runt pokerbordet för mig, med flera, var lördagens rondstart kl 14:00 alldeles lagom. Första partiet i matchen mot Limhamn var färdigspelat efter endast ~20 minuter, då gav Anders Erikssons telefon ifrån sig ett läte. Anders gick själv till domaren och anmälde detta, 0-1 så snabbt var inte direkt drömstarten.

Normunds lyckades rädda en dålig ställning, mot Stellan Brynell, till remi.

Pontus och Philip Lindgren remiserade efter ett balanserat parti, som från sidan inte såg ut att erbjuda några större vinstchanser för någon.

Ett parti som däremot erbjöd chanser, åt båda håll, var Miltons parti mot Peñalver. Milton spelade kreativt och såg ut att ha fått upp ett härligt vinstspel. Någonstans gick det dock snett och pendeln svängde över till förlust så sakteliga.

Jag såg dessvärre inte så mycket av Ralfs parti mot Jeppson, så jag låter det förbli okommenterat.

Själv mötte jag Anders Nylén och försökte pressa fram någon typ av fördel, men var nog aldrig i närheten av något som liknar vinst.

Erik hade en rätt spännande öppning mot Joel Eklund, där jag var osäker på vem som stod bäst. Strax efter tidsnöden var det inte längre oklart, Joel vann efter ett angrepp mot kungen.

Ludvig såg ut att få ett något sämre slutspel, där Conny Holst lyckades pressa fram en vinst med aktiva torn som största vapen.

Västerås har många gånger haft svårt för Limhamn, så även denna gång – trots ett ~70 p högre rankingsnitt. Resultat: 2-6

Söndagens match började som alltid klockan 10:00, vilket kanske inte är skönt där och då, men möjliggör en hemkomst i rimlig tid. Spänningen i serien var nu olidlig, vi mötte Farsta och behövde minst oavgjort för att hålla oss kvar. Farsta behövde i sin tur vinna för att hänga kvar. I både lördagens och söndagens match hade Farsta lämnat W.O. på bord 8. Faktumet att både första- och andralaget kämpade för sin överlevnad gjorde att vi vågade oss på en liten chansning, att Farsta inte skulle kunna lyckas skrapa ihop en spelare för endast söndagens rond. Detta resonemang gjorde att vi satte andralagets lägst rankade spelare på bord 8 mot Farsta, för att förhoppningsvis kunna inkassera gratisvinst där, samtidigt som lagen i övrigt blir något starkare.Vår lilla gamble höll, 1-0 Västerås.

På borde 1 utspelades en sjuhelsikes holmgång, Milton offrade alla bönder han hade (bildligt talat) och spelade på att Jan Lundins kung skulle duka under. Kungen blev insurrad på f8 och hade svårt att försvara sig, 3-4 merbönder, eller vad det var, till trots. Fint pjässpel i ett ihåligt försvar, 2-0.

Pontus stod länge marginellt sämre mot Anders Livner, vilket växte i magnitud och under tidsnöden slogs den sista spiken i kistan.

Normunds mötte Kezli Ong och spelade ett säkert parti, vilket inte gav några chanser för motståndaren. Sakta men säkert förstärkte han fördelen tills att vinsten var ett faktum.

Ralf mötte KIA med svart och utjämnade tidigt. Kort därefter stod han bättre och efter några inexaktheter från båda parter stod han på dundervinst.

I mitt parti mot Niclas Hjelm trodde jag att jag kommit ut marginellt bättre ur öppningen, men kort därefter började spela helt planlöst. Niclas tog tacksamt över taktpinnen och hade i ett antal lägen (tror jag) vinst, men lyckades inte sy ihopsäcken. Jag drog en remisuck av lättnad.

Erik spelade kungsindiskt mot Karl Stavenberg. Partiet var väl hyfsat i balans såg det ut som, när Erik gjorde ett lite suspekt bondeoffer. Efter det satt Karl i förarsätet resten av partiet och lyckades bärga hela poängen.

Andreas vinst på bord 7 har han själv redogjort för.

Resultat: 5½-2½

 

Sammantaget kan helgen inte sammanfattas på något annat vis än SUCCÈ. Båda lagen var rätt så pressade att prestera, annars väntade nedflyttning. Nästa säsong, när nu den kommer igång, har vi alltså fortfarande ett lag i högsta och ett i näst högsta serien. Tack till samtliga Västeråsare för starka schackliga insatser och även trevligt samkväm 🙂

 

SK Rockaden vs Västerås SK

Lördag 29/2 spelades två matcher i Medborgarhuset vid Hägerstensåsen. Rockaden I och Rockaden II vs Västerås två första lag.

Detta referat behandlar förstalagets match – den som vill läsa om andralagets match får invänta min DNA-klons redogörelse. Än en gång var jag nere på rätt så låg tid, varför sammanfattningen av övrigas partier kanske haltar något.

Bord 1: ½-½

Pontus fick ta sig an Jonas Barkhagen med vit. Öppningsduellen verkade Pontus vinna, med lite småtrix som fick Jonas bondestruktur att knasa ordentligt. Svart fick som kompensation aktivt pjässpel och en halvöppen h-linje, som tillsammans borde vara tillräckligt. Hur partiet mynnade ut i remi missades. Det var en rätt så ordentlig tidsförbrukning även i detta parti.

Bord 2: ½-½

Milton fick försvara sig med svart mot  Arturs Neiksans. Detta sköttes med bravur och de goda var aldrig riktigt hotade. Snarare såg det ut som Milton hade ett visst initiativ genom mittspelet. Inga större misstag begicks dock och remitass kunde skakas.

Bord 3: ½-½

Peter Bergström fick möta Erik Hedman. Vit fick till synes bekvämt spel med terrängfördel på damflygeln och naturliga idéer. Hedman spelade dock effektivt och höll partiet balanserat. Genom tidsnöden var det Hedman som spelade på vinst och hade förmodligen vunnit, om han bara fortsatt spela istället för att acceptera remi. Detta gjordes dock av matchtaktiska skäl, då en remi högst sannolikt garanterade matchseger.

Bord 4: ½-½

Ralf Åkesson fick manövrera den svarta brigaden mot Erik Blomqvist. Erik skaffade sig tidigt ett visst initiativ, som renderade en merbonde i ett slutspel med damerna kvar. Erik pressade för seger, men med tanke på matchställning valde han kanske inte de allra hårdaste fortsättningarna, han spelade istället säkert, utan förlustfara. Ralf fick steppa på remilinjan, men den balansakten var inga problem för vår rutinerade GM.

Bord 5: ½-½

Själv fick jag möta Nicolaj Zadruzny i ett rätt intetsägande parti. Efter ett antal felsteg i min (tydligen) återkommande tidsnöd hade han i ett läge Td3+, som ser ut att ge väldigt bra vinstchanser. Efter det missades var det åter balans, som blev till små, små vinstchanser för de goda istället vid ett S vs L-slutspel. Remin var dock aldrig i fara vid korrekt spel.

Bord 6: ½-½

André Nilsson spelade sin vana trogen en variant av moderna försvaret mot Krum Berovski. Vit fick ett rätt fröjdigt spel och förbrukade mycket tid. Just när det såg ut att kunna bli riktigt spännande la André in ett taktiskt remianbud – vilket accepterades relativt kvickt. Remi med svart på rekordtid i säsongen första parti, med beröm godkänt!

Bord 7: ½-½

Baldur fick med vit möta Leo Crevatin. Då de är relativt jämnåriga gissar jag att just detta möte utspelats ett antal gånger förut. Baldur fick ett skönt slutspel med S+L vs S+L, där han kunde pressa mot en isolerad bonde. Tror inte Leo var i någon akut fara någon gång, men det gäller att spela exakt när man är under press.

Bord 8: 1-0

Typiskt! En perfekt rad var bara ett parti bort. Brorsan fick som svart försvara sig mot Thomas Engqvist. Inledningsvis såg det rätt lugnt och städat ut, några drag senare stod Erik på vad som såg ut att vara positionell förlust. Då började det vevas rejält, nästan samtliga svarts pjäser slängdes fram mot kungen, eller av brädet dräpta på offeraltaret. Till synes såg vit ut att hela tiden ha vinst, men det fanns många lägen där ett felsteg hade resulterat i en kungadekapitering och skönhetspris. När stormen bedarrat var det helslut.

So close, men ändå inte.

 

Förstalagets bortamatch mot Stockholms SS

Förstalaget hade bortamatch mot Stockholms SS på Schacksalongerna. Vad passar bättre inför en sådan drabbning än vegankost på något hippt ställe på söder? Efter att två kloner (DNA-mässigt åtminstone) klarat av detta var det bara schack det hungrades efter – slumpmässig sammanstrålning med Peter utanför lokalen i god tid, beroende på perspektiv.

Väl inne märkte vi att vi redan var sex spelare på plats, fullt tillräckligt för att vinna matchen – i teorin åtminstone. Strax därefter äntrade våra två stormästare lokalen, komplett laguppställning och dessutom en stark sådan. Även Stockholms SS mönstrade en stark uppställning och var klara rankingfavoriter.

Då undertecknad pga av ringrostighet numer har en benägenhet att få lite ont om tid får nedan försök till sammanfattning av matchen tas med ett gäng rejäla skopor salt;

Bord 1

Pontus spelade vit mot den unge Lars Oskar Hauge. Holländskt med en, för mig, lite ovanlig uppställning. Från sidan såg det ut som Pontus stod marginellt bättre genom partiet, fram tills att det plötsligt var slut. Pga ovan nämnda egna tidsbrist missades upplösningen.

0-1

Bord 2

Normunds fick med svart ta sig an den otroligt starke IM:en Jonathan Westerberg. Balans rådde partiet igenom, färre och färre pjäser lyckades klamra sig fast på brädet och reminävarna kändes närmare och närmare att skakas. Möjligen fick Normunds ett litet initiativ när det enbart återstod varsin springare och bönder – hur som haver inget som räckte till vinst. ½-½

Bord 3

Milton fick vit mot alltid lika öppningsförberedda Martin Lokander. Det såg från sidan ut som en öppningsduell av guds nåde, där Milton fick en bekväm ställning. När krutröken sedan lagt sig hade han en temporär extrabonde i ett tornslutspel. Troligen är slutspelet remi i många lägen, men Milton pressade hårt och kunde slutligen triumfera.

1-0

Bord 4

Peter fick med de svarta gubbarna tampas mot talangfulle Jung Min Seo. Efter en öppning som såg ut att sluta i hyfsad balans hamnade Peter lite trångt i mittspelet och nödgades/valde att ge en pjäs för två bönder, aktivitet och motspel. Efter att motspelet ebbat ut återstod endast bönderna och en förlorad ställning. Ljusglimten i partiet var när Jung försökte rockera efter att kungen flyttats – domaringripande och publikvrål från läktarna.

0-1

Bord 5

Nästa GM in i startuppställningen är Ralf Åkesson, som informerade mig om att han aldrig någonsin suttit så långt ner förut. Ralf fick inleda partiet mot Carl Cederstam Barsk, efter öppningsfasen var avklarad hade båda spelarna sina ess i ärmen, även om jag tror/tycker Ralf stod bättre, med säkrare kung som största trumfkort. Efter en del manövrerande och hårda vinstförsök gjorde Ralf ett misstag som kostade en pjäs, för någon bonde och otillräckligt motspel. Ralf kämpade dock vidare tappert – och tur är väl det, partiet slöt fredsfördrag genom dragupprepning strax efter tidsnöden, då fanns inte några vinstförsök kvar för svart.

½-½

Bord 6

Jag själv fick manövrera de svarta pjäserna mot Can Ertan. En ganska okonventionell öppning gav honom en klar fördel, i begynnande tidsnöd begick jag ett antal misstag och hade han bara hittat Txa7! i ett läge hade det varit godnatt. Istället fick jag kämpa på med bonde under, men inte så länge då han valde att ge tillbaka den. Ställningen efter materialkvitteringen var klart gynnsam för mig och jag inkasserade senare en pjäs för en bonde. Någonstans måste det funnits en seger för de goda, men Can spelade aktivt och hittade tillräckligt med motstpel för att hålla remi. Skulle kunna ses som ett rättvist resultat.

½-½

Bord 7

Min spegelbild (nåja, inte längre) fick föra den vita brigaden framåt mot Deniz Arman. Efter vad som såg ut som ett litet initiativ i öppningsskedet tog istället Deniz över taktpinnen i halvtid. Erik fick försvara en något sämre ställning där det gällde att hålla tungan i rätt mun. För att slippa lida trixade Erik fram ett tornoffer som ledde till remischackar. Bra för båda!

½-½

Bord 8

Baldur fick som svart i kungsindiskt möta den rutinerade Nils-Gustaf Renman. Baldurs vanliga motspel med f5 i rätt läge bromsades ganska länge, men istället skapades motspel på andra håll. Vit lyckades kväsa några av svarts pjäser, men till ett pris – e-linjen och g7-löparen blev hyfsat monstruösa och uppvägde med råge för några passiva pjäser i hörnet. För ett betraktaröga såg det ut som svart hade det bekvämare spelet. Hur det mynnade ut i remi står för mig döljt i dunkel, men ett mer än godkänt resultat.

½-½

Ovan ger totalt förlust med 4½-3½, fan då. Speciellt retfullt då jag själv spelade sista partiet i matchen och pressade för seger. Nåja, ny match nu på söndagen där vi utvilade kommer få ta oss an Wasa SK. De spelade för övrigt i samma lokal och hade sin stjärnspäckade laguppställning till trots ingen lycka mot Farsta.