Kategori: Kadettallsvenskan

Kadettallsvenskans kval i Stockholm 2019 hade ett gäng VSK’are med, som dessvärre inte lyckades kvalificera sig till finalen i år. Här är sluttabellen!

Det är inte ofta som man upplever en bergochdalbana av känslor men förstalagets matcher i Kadettallsvenskans kval bjöd på maximal underhållning, och jag som lagledare var på väg att tappa hoppet mer än en gång. Förstalaget var mycket reservbetonat under första dagen på grund av konkurerande aktiviter och sjukdom. Spelarna som var på plats gjorde en mycket bra insats men det räckte ändå inte hela vägen under lördagen. Vi tog säkra segrar mot SK Rockaden II och Kristallen II men tyvärr kom också en knapp förlust mot Järfälla SS. Under eftermiddagen hade vi fått ett mycket glädjande besked som gav oss (mig i alla fall) ny tro på att vi skulle kunna klara det, Alexander Pieterainen hade meddelat att han sett att vi var i nöd och att han tänkte komma till undsättning. Sen tidigare visste vi också att Christopher och Elsa skulle förstärka oss på söndagen. När vi gick och la oss på lördagen kände vi oss ändå hoppfulla inför morgondagens ronder där betydligt tuffare motstånd väntade i form av Rockaden I. Söndagen skulle visa sig bli ett hemskt drama i tre akter som avslutades med en fällning i spagat över mållinjen och en krossad kristall.

Ronden började smått skakigt och redan efter en kort tid började jag förlora hoppet om att Elsa skulle kunna ta poäng i sitt parti, hon hade tappat bonde och ett litet tag senare så rök också en lätt pjäs. Elsa slutade dock aldrig kämpa och till slut vände allt och hon vann! Resten av laget gjorde en helt okej insats. Christopher gjorde processen kort med sin motståndare. Ludvig hade goda chanser i ett slutspel på bord 1 men som tyvärr mynnade ut i en kantbonde tillsammans med en felfärgad löpare och Benjamin gjorde som han alltid gör och spelade remi. Matchen slutade 3-3 och nu hade vi verkligen kniven mot strupen. Vi var piskade att vinna resten.

Rond fem såg på pappret ut att bli en lättare match mot rivalerna Uppsala men så blev inte fallet. Efter en halvtimme hade min mage redan vänt sig trekvarts varv. Ludvigs ställning såg inte helt stabil ut och han låg bonde under, Ha Mys och Christophers partier var komplicerade och Elsa var återigen i underläge. Jag kände hur finalplatsen började rinna oss ur händerna men jag hade ändå hopp. Efter ytterligare en halvtimme hade Alexander vunnit övertygande och Ludvig hade också lyckats vinna med ett vackert anfall som kom från ”låtsas-kompensationen” han fått från den tidigare förlorade bonden. Ha My förlorade en kort stund senare där hon snöpligt missade en chans i slutspelet som minst hade lett till remi och då fanns det bara tre partier kvar. Elsas parti hade fram till nu varit en ledsam historia och hon låg torn under men sen vände hela partiet. Om laget hade kniven mot strupen så hade Elsa fickorna fulla med gafflar och hon dominerade med sina springare i slutspelet som hon vann! Benjamins parti såg ut som minst säker remi och nu kände jag mig faktiskt lugn. Benjamin lyckades dock lura sin motståndare i slutspelet med en triangelmanöver med kungen så han vann också. Christophers parti pågick i en evighet men till slut drog hans moståndare det längsta strået men den poängen var i detta läge av akademiskt intresse. Matchen slutade 4-2.

I sjätte och sista ronden fick vi möta Kristallen som varit i ledning hela turneringen men i femte hade de förlorat så deras försprång hade blivit reducerat. Förutsättningarna var klara, vi behövde vinna och de behövde vinna eller spela oavgjort. Den här ronden började dock något annorlunda. Elsa vann tidigt en bonde, pjäserna byttes fort av och i slutspelet rodde hon hem partiet. I detta 1-0 läge kände jag mig ganska bekväm. Ludvig spelade svart i spegel-engelskt på bord 1 och jag var något rädd att partiet skulle kunna bli remi men det kändes ändå okej. Christopher hade en ställning som såg bekväm ut, Alexanders parti såg ut som att han hade en liten fördel men med små vinstchanser, Ha Mys parti verkade jämnt och Benjamin hade stor terrängfördel på både brädet och klockan. Mycket av detta drama återstod dock och mina nerver skulle återigen sättas på prov.

En halvtimme efter detta gjorde Ha My ett kostsamt misstag och Alexanders parti mynnade strax efter ut i remi. Nu stod det 1.5-1.5. I det här läget såg alla tre resterande partier jämna ut även om mitt kanske något partiska öga tyckte att vi stod något bättre på alla bräden. Ett oavgjort resultat kändes inte allt för långt borta och jag började se rubriken ”Fiasko i kadettkvalet” på VSKs hemsida framför mina ögon. Det hjälpte inte heller att Christophers tid började ticka ner obekvämt lågt. Bord 1 skulle dock komma att avgöras kort därefter när Ludvig gick in i ett slutspel med springare mot löpare och lät gafflarna hagla in över motståndarens ställning där flera bönder fick sätta livet till. Sen hände det som inte fick hända, Christopher glömde snöpligt bort tiden och den hemska, svarta flaggan dök upp i digitalrutan. Allt hopp stod nu till vår remi-kung Benjamin som inte fick ta remi. Att spela på vinst måste känts som att borsta tänderna med vänster hand, hela hans natur måste ha talat emot detta. Partiet gick in i ett tornslutspel där Benjamin såg ut att ha fördel men tankar som ”tornslutspel är alltid remi” snurrade i mitt huvud och jag var inte säker på det här skulle gå vägen. Till slut kom Benjamin in med sitt torn och partiet tog slut. Vi hade gått vidare och återigen hade spelet utan tur visat att allt kan hända i schack.

Lag 2 gjorde också en bra insats och vann två ronder samt tog meriterande partipoäng. 6-0 mot Uppsala II och 5-1 mot Kristallen II visar återigen att Västerås inte bara har en bra topp utan också en bredd! Bästa poängplockare blev Ange Zeidlitz med 4/5 och Thomas Zhan med 3½/5. Dessa två tillsammans med Oskar Håkonsen Larsson gjorde även en heroisk insats i förstalaget under lördagen.

Resultat kval kadettallsvenskan