okt 072015
 

Rasmus Janse Västerås SK vann sin klass i Skol-SM 2000, 2001, 2004 och 2009.
Totalt deltog Rasmus i 10 Skol-SM.

Rasmus vinner sitt första Skol-SM 9 år gammal Ur TFS nr 8 2000

Rasmus vinner sitt första Skol-SM 9 år gammal. Ur TFS nr 8 2000

Så här berättar han själv om sina upplevelser från Skol-SM:

1998- kom jag sexa när yngsta klassen var -89 och yngre. Drazen vann och hans kompis Henry Xie kom tvåa. Jag lyckades vinna mot Henry, men blev rejält utspelad av Drazen som under vårt parti vände sig till Henry och frågade “Hur kunde du förlora mot honom?”.
1999 – 10a (för spelare födda 90 och senare). Vinst i sista ronden hade inneburit en framskjuten placering, så högt som tvåa tror jag. Trots vinstställning mot Konrad Nestorow blev det dock förlust, något som gav upphov till många tårar.
2000 – Den här gången var den yngsta klassen för 91or och yngre och jag lyckades vinna mitt första skol-SM (se bild ovan).
2001 – För andra året i rad vann jag. Både 2000 och 2001 spelade jag remi mot Lucas Wickström och vann mina övriga partier och fick 10½/11. Lucas förlorade bägge åren mot Anton Fritz.
Både 2002 och 2003 kom jag tvåa efter Inna Agrest (2002) och Lucas Wikström (2003).
Efter min andraplats 2002 blev jag tillfrågad om jag var nöjd eller missnöjd med turneringen, och jag svarade att jag var antingen eller. Jag har funderat efteråt varför jag sa det, för det stämde inte, jag var missnöjd. Kanske hade jag något spår av ödmjukhet i mig och ville få det som att låta som att en andraplats var ganska bra det också.
2004 lyckades jag vinna igen. Med tre spelare på samma poäng inför sista ronden kan ni förstå min förvåning när de andra två tar en snabbremi. Jag lyckades vinna mot David Ahrner och slutade högst på pallen.
2005 var enda året jag hamnat utanför pallen när jag slutade 3-6, men fyra på särskiljning.
2006 var jag dock inte med, utan låg hemma sjuk. Jag ville åka ändå men fick inte för mina föräldrar.
2007 Jag gjorde en ganska dålig tävling, men lyckades åtminstone sluta trea efter vinst i slutronden.
2008 i Surahammar åkte jag till Malaysia på utlandspraktik söndagen under skol-SM, så jag kunde inte spela. Jag var med som funktionär fredag och lördag istället.
2009 gick jag inte på någon skola och fick egentligen inte spela. Jag sökte in till en kurs på MDH, men dels hade jag inga som helst intentioner att ta den, dels hade den startat efter skol-SM. Kanske blir jag ifråntagen min titel nu, men jag hoppas att det är preskriberat. Jag lyckades i alla fall vinna, trots att det liksom i mitt första skol-SM var en klass med spelare födda 89 och senare. Exempelvis Erik Blomqvist, Nicolaj Zadruzny och Christopher Lissäng saknades visserligen, men när jag ser tillbaka på det är det skönt att Drazen var med så jag fick ge igen lite för 1998. I första ronden var jag riktigt illa ute mot Dmitrij Lyoubartsev, men lyckades vinna ändå. Sen spelade jag remi mot Drazen i rond två innan jag lyckades vinna fem raka partier och kunde gå i mål med en snabbremi.

Efter segern 2009 var jag inställd på att spela även 2010 och 2011, för att försöka gå upp i delad ledning gällande antalet SM-tecken, men hösten 2010 började jag plugga på riktigt och skol-SM fick prioriteras bort. Det var för övrigt på Handelshögskolan i Stockholm, där jag kom in delvis med hjälp av speciella meriter: Schack.

Så här berättar Rasmus om sina Skol-NM:

2001 var första gången jag var utomlands och spelade schack, på Island. Dessvärre gick det dåligt i Skol-NM. Jag inledde med tre raka förluster innan jag spelade upp mig något och slutade på 1,5/6. Vinnare det året var en viss Magnus Carlsen, men jag mötte honom tyvärr inte. Däremot mötte jag hans kompis Jon Ludvig Hammer, som bjöd remi mot mig. Tråkigt nog nekade jag och förlorade.
2002 tog jag 5,5/6, men Alexei Hansen vann dessvärre på bättre särskiljning. Jag brukar säga att jag kom delad etta.
2005 var det dags att möta Jon Ludvig Hammer igen. Återigen bjöd han remi och den här gången accepterade jag. I efteranalysen skrattade han åt att jag tagit remin. På hotellrummet efteråt, när jag var mycket nöjd med att trots allt ha spelat remi med svart mot en så pass bra spelare, frågade Nils Grandelius “Är han så bra egentligen, Jon Ludvig?” och Erik Hedman svarade snabbt, “Nej, det tycker jag inte”. Även om jag håller på Grandelius i de flesta partier han spelar brukar jag tänka på det replikskiftet och le när Hammer vinner Rilton Cup före honom.
I turneringen annars vann jag ett fint parti mot Erik Blomqvist och slutade tvåa efter Hammer.
2010 spelades NM i Västerås. Efter en medioker turnering slutade jag åtminstone trea.

Och så här om Ungdoms-VM och EM:
VM var jag med i 2004, på Kreta. Slutade någonstans på plats 77, så det var inte mycket att skryta om. Kul var det i alla fall.
EU-mästerskap spelade jag 2003, om jag inte minns fel. En seger i slutronden, där jag hade klar vinst, hade inneburit en andraplats, men i och med en förlust åkte jag ner till plats sex tror jag. Långt ifrån alla de bästa spelarna från EU var med, så det var väl inte heller någon större bedrift egentligen.
EM spelade jag 2009 i Italien. Det var en ganska bra turnering från min sida, framför allt om man tar i beaktande att jag då inte hade spelat särskilt mycket schack på några år (förbundskapten Stellan Brynell var minst sagt kritisk till det). Mitt mest minnesvärda parti någonsin spelade jag där:
PARTIET
Bakgrunden är att jag i ronden innan hade en klar vinstställning mot en IM men tappade till remi. Det grämde mig ännu mer eftersom jag var på väg att förlora det här partiet (“Om jag bara vunnit förra ronden så hade jag haft en halva mer med ett parti mindre spelat”). Jag blev helt utspelad efter ett i mitt tycke fantastiskt positionellt kvalitetsoffer. Jag lade in en slutlig hämndschack i partiet och förberedda mig för att sträcka fram handen och ge upp – men istället gjorde min motståndare det! Jag dubbelkollade att han skrivit i rätt resultat på sitt protokoll, men mycket riktigt, 0-1 stod det och vi signerade. Ute i åskådarrummet sade Brynell, som varit inne och sett min miserabla ställning bara några minuter tidigare, “synd” innan jag ens hunnit sätta mig och trodde inte sina öron när jag sa att jag vunnit. Poängen är att vit i slutställningen förlorar efter Kxa3 Db3 ++ eller bxa3 Db3+ Ka1 Dxa3 ++, men efter Kb1 var jag alltså redo att ge upp!
Efter partiet hörde Linus Olsson av sig till Nils Grandelius och frågade om jag vunnit på tid. När han fick höra att min motståndare givit upp kommenterade han att det var “typiskt Västerås-flyt”. Lite oklart vad det innebär, men jag var ändå benägen att hålla med.
Dessvärre förlorade jag i slutronden, vilket kostar ganska många placeringar i en stor, öppen turnering. Jag slutade på plats 34, men hade rankinggrupper funnits hade jag tagit hem min.

Så några övriga frågor till Rasmus:

Vilken är din största schackframgång?

När Manhem Open fortfarande lockade större delen av den svenska ungdomseliten och bjöd in flera starka europeiska spelare blev jag historisk med att vara först att komma topp-3 tre gånger, dessutom med en seger i min sista tävling. Två andraplatser i Karlstad Open och någon bra turnering i Hallstahammar Open har jag gjort, men jag har nog inget turneringsresultat som egentligen får en att höja på ögonbrynen. Det roligaste är definitivt mina fyra SM-tecken, det dyker alltid upp tillfällen att skryta över dem!

Vilken förlust grämer dig mest?

Mot Jonathan Westerberg i finalpartiet i Junior-SM 2010. Jag spelade egentligen inte bra under turneringen, men lyckades vända och vinna hemska ställningar mot exempelvis Linus Johansson och Philip Lindgren, som inte var riktigt lika rutinerade då som nu. Mot Jonathan lyckades jag dock inte med det, trots (eller kanske tack vare – benonilöparen ska stå på g7, inte e7!) prepphjälp från Nils Grandelius. Där rök min chans att få spela i SM-gruppen och det blev ingen efteranalys, även om Jonathan föreslog det.

Tränar/spelar du regelbundet schack nuförtiden och har du några ambitioner på området (IM/GM t.ex.)?

Den enda regelbundenheten är att jag spelar i vårt elitserielag (vi får dock se om jag platsar i år – annars finns andralaget i Superettan). Träning och individuella tävlingar har jag tyvärr fått prioritera bort. Jag är redan CM, det räcker bra!
Vad sysslar du med vid sidan om schacket (utbildning/jobb/hobbies)?
Jag läser nu min Master på Handelshögskolan. Utöver det gillar jag att träna, fotboll/racketsport/gym eller annat.

Några snabbfrågor:

Favoriter bland mat, musik, film och böcker?

Allätare, House, Memento, Snabba cash.

Hamnar du ofta i tidsnöd vid brädet och i det vardagliga livet?

Ja, haha! Det är ju ett självskadebeteende, men jag är lite förtjust i att ha tidsnöd också. Det är då man verkligen måste fokusera och prestera.

Vad är din styrka vid schackbrädet och vid sidan om?

Jag är väl en helt okej taktiker, som ibland får in en av de ökända Västerås-fällorna. Vid sidan om har jag en stark analytisk förmåga, något jag delvis har schacket att tacka för.

Har någon svaghet vid schackbrädet och vid sidan om som du vågar berätta om?

Det är nog ingen hemlighet att min öppningsrepertoar skulle behöva en renovering. Vid sidan om vet jag inte om jag har någon svaghet, det skulle kanske vara att jag är alldeles för ödmjuk.

Har du någon dold talang?

Det kanske inte riktigt klassas som en dold talang, men utöver SM-tecken i schack är jag svensk mästare i quidditch och bumper ball.

Vad gör du om tio år?

Jobbar utomlands och spelar så mycket schack jag hinner.